Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Var är min måne?

Jag tittar upp mot himlen, och letar efter månen som alltid gett mig svar. Men denna underbara måne tycks inte vara kvar, så jag beger mig ut i natten att söka efter månen. Men den lyser inte längre där jag brukar gå, den lyser inte längre där jag brukar stå. Ty den har gett sig av, och likaså har jag.




Fri vers av Osmijeh
Läst 303 gånger och applåderad av 3 personer
Publicerad 2009-10-01 19:23



Bookmark and Share


  Tim Söderberg
Blicka bortom dimman, och du åter kommer se, dock inte som dem flesta, du kommer ej förpesta, ty du är en människa av högsta kaliber. Forsätt kämpa min vän, och på din måne ska vi sitta, titta ner och le, och åter se, och när det är dags att hoppa ner, så hoppar vi ej en och en, utan vi flyger, bortom skyarna så höga, dess föga skönhet förbryllar, även den mörkaste själ.
2010-04-04

  Mr Lindemann VIP
I en förmörkad höstnatt begav sig åstad
resan gick till stjärnorna som glimrade in natten
svärtn mellan dem, gjorde sig bemärkbar
och venus skimrade in sig hos månen

Det belvo ett par och det är därför den månen som vi hade en gång, går med venus nu.
2009-10-01
  > Nästa text
< Föregående

Osmijeh
Osmijeh