Djupa dalar,
vad djupa ni är
bland er grönska mina känslor mognar,
som efter solsken bär!
Vad händer,
är jag vaken?
Varför slår jag mig själv?
Varför känner jag mig så blottad
och naken?
Nu kan alla nå mig,
nu kan alla slå mig.
Varför faller väggarna, som i sagan
om tre grisar och vargen?
Jag är rädd och glad,
rädd - vem ska först slå,
vem ska få mig att återfalla
på horans bädd?
Glad,
lyfter huvudet,
allt är ok.
Att älska de man älskar,
gör ju inget ont.
Djupa dalar, så gröna ni är.
Nu bortglömda ekot från mitt inre ropar;
Välkommen livet -
god morgon min vän!