Jag ser dig sittandes längst ut på bryggan med benen dinglandes i vattnet.
Du vänder ditt ansikte och tittar åt sidan, du ser fundersam ut men du upptäcker inte mig.

Vad tänker du på min vän?

En vindpust kommer och låter ditt gyllene hår smeka din kind, sakta rinner tårarna och lämnar blöta fläckar på plankorna.

Långsamt går jag fram till dig, tar tag i dig och frågar,
”Vad tänker du på min vän?”

Sakta vänder du dig och svarar :
” Alla personer som en gång gjort mig illa låter jag näckrosorna få föra iväg.”

Hon tar tag i mig och viskar i mitt öra;
”Men dig skulle jag aldrig låta gå.”