En varm vind. Känslan jag får är som sammet mot min hud. Jag tar ett djupt andetag och låter mig omfamnas av vårens varma välkomnande. Det tillåter mig att slappna av och låta mina tankar och sinnen att sväva fritt. Bortom fantasin, bortom framtiden, bortom hopp och lycka, bortom det förflutna, bortom minnen, bortom… En känsla av att min hjärna tar ett djupt andetag. Allt detta för mig tillbaka till nutiden.
Ännu ett andetag. Den lugnande vinden smeker min ömtåliga hud och solens värme lägger sig som en mantel över mig. Jag sluter mina ögon och färgerna som täcker ögonlockets insida börjar leka fritt. Jag följer dem inte med blicken utan koncentrerar mig lugnt och avslappnat på ett område. Alla dessa varma färger är som ljuv musik för mina ögon på samma sätt som fåglarnas kvitter i bakgrunden är som ljuv musik för mina öron. På samma sätt som havets brus och barnens förhoppningsfulla och lekande röster fyller mina frånvarande öron.

Jag kopplar bort allt och tillåter nu min fantasi att ta över. Jag ser mig själv i en park. Jag tänker en promenad på parkens stigar och känner doften av blomster längs hela vägen. Det hade lika gärna kunnat vara en promenad en varm, sen kväll genom denna park. Då hade man kanske haft med sig en väninna eller två. Vem vet, kanske en gammal väninna sedan långt tillbaka, sedan barnsben. Eller kanske en tillfrisknad väninna som kämpat sig igenom år på rehabiliteringshem. Det hade kunnat vara ett helt gäng med underbara människor som gick och småpratade och skrattade glatt. Lyckliga små människor. Säger bekymmer dem något? Nej då, inte alls. Inte nu i alla fall. Senare kanske, men inte nu.
Samma gäng kanske är på väg mot min bakgård en kväll, en kväll jag bestämt mig för att ordna en fest för alla som vill umgås, dansa, äta och däcka i en buske några timmar senare.

Däcka i buskar. Det hade kunnat vara en festival eller konsert av något slag. Att umgås, träffas, äta, festa, tälta och framförallt låta hela kroppen dunka av musik från uppträdande efter uppträdande.
Dagarna efteråt måste ändå vara bland de bästa. Ta fram en engångsgrill, korv med bröd, filtar, något att dricka, CD-spelare och dra sig ner mot stranden. En skön eftermiddag. Men absolut inte själv. Nej, inte än. Nu är det ett gäng vänner man ska locka dit för att berätta om den underbara upplevelsen man varit med om på festivalen eller möjligtvis konserten man haft kul på. Sedan äta korvarna för att äntligen krypa ner under filtarna med blicken på precis ingenting på den klara kvällshimlen. Med den varma, finkorniga sanden som omsluter fötterna, vännernas livliga skratt, upprymda prat och eftersmaken av den kryddiga korven i munnen vill man inte att denna kväll någonsin ska ta slut.

Den kvällen hade det dessutom verkligen inte suttit fel med söta, smakrika jordgubbar som nästan smälter i munnen på en, kanske saftiga ananasbitar eller små, mjuka, sötsura hallon att ivrigt proppa i sig.
Det vore bland det första man skulle ha med sig i en picknickkorg, efter de stora dubbelmackorna såklart. På picknickfilten mittemot kanske det sitter en person med ett underbart leende som får det att flyga fjärilar kors och tvärs i magen på en, som får hjärtat att bulta så snabbt men som samtidigt lugnar ner sinnena. Vårflirtar och sommarkärlekar besitter nämligen den förmågan, att omedvetet förvandla vårt inre och göra oss förblindade för verkligheten. Men det gör inget, det gör absolut ingenting. Att de förvandlar oss på det viset gör bara verkligheten så mycket enklare, allt känns då helt fulländat och bekymmerslöst. Att ett tag få komma bort från skolan och plugget, eller att det kanske känns enklare att ta sig igenom behöver alla någon gång få uppleva.

Men skolan kommer ändå förr eller senare att nå sitt slut samtidigt som våren sakta men säkert tonar bort, tonar bort men lämnar spår och minnen efter sig. Sommaren smyger sig på och snart står man där, i sin vita signerade studentmössa och vita klänning och vinkar adjö till tryggheten och säkerheten. Där, med tryggheten och erfarenheten i ryggen, hälsar man på det kommande vuxenlivet. Hejdå trygghet, hej a-kassa, bostadsjakt och nudlar.
Men innan det får man absolut inte glömma det kommande sommarlovet. Spring ut till flaket, bryt dig loss, koppla bort och känn hur allt svämmar över dig. Du har det med dig, livet ut.

Jag rycks ur min dagdröm och tar ett djupt andetag, lyckas ta mig upp ur det fuktiga gräset och går raskt mot mina sandaler, som ligger en bit ifrån mig, med nyväxt gräs kittlandes under fötterna.
Jag låg här alldeles för länge…