Vi stod där och konverserade i bråkiga versaler, kuk i all!t skrek han.
Jo.. kuk i allt tänkte jag även om vi inte delade samma metaforiska uppfattning av den meningen.
vi var optimismens generation, könslösa allting är okej människor utan spirituell vägledning.
uppfostrade utav rädda världen, du kan bli vad du vill hippies som fortfarande söker svaret på frågan utan svar.
badar i färglösa flanell-skjortor och vita tubsockor från intersport till ljudet av melodifestivalens glittriga glattiga glamour.
Jag satt där med hela världen utanför min lugg och log, tänkte, funderade, önskade.
världen brinner, jag brinner, brinner du också ibland?
brinner vi av samma anledning?
jag studerade termodynamik för att få svar på det istället för att fråga, det slutade med att jag streck läste böcker skrivna av existentiellt handikappade filosofer och kom ut mer förvirrad än den siste mohikanen.
Kuk i allt sa jag tyst för mig själv och fortsatte med livet.