Jag kvävs
andas, andas, andas
men nej
luften är slut

Kraschar, känner blodsmak
kroppen krymper med rummets väggar

springer till toaletten och kräks
ser sminket i spegeln
fixar till
redo

tillbaka i rummet
där allting krymper
redo att krossa

skriker, gråter, sparkar
sjunker ihop

hjärtat slits ut
rättas till
och sätts tillbaka

spegeln finns där igen
ärrad helhet ser tillbaka på mig
jag ser ärren men ingen annan

mår illa
andas

vill inte såra någon
därför finns jag kvar