Kommer du ihåg den där natten för över två veckor sedan?

Då det var du, jag och ruset.

Det var rysligt kallt ute.

Vi lyckades med konsten att dela jacka,

när vi var på väg, någonstans.

Två irrande människor,

vandrande trottoaren fram
utan någon egentlig destination.

Armen som höll om mig värmde i kylan.

Gjorde mina tankar mindre oklara,

trots att jag hade druckit en del.

Du var så fin
i det nakna ljuset från gatlampan,

med vinden i det redan innan ostyriga mörka håret.




Och din ostadiga havsblå blick föll på mina läppar.