Om det ändå vore enkelt att se bortom allt det svåra och kunna ta allt med jämnmod. Jag önskar så att jag kunde.

Jag önskar så hett att kunna få springa över gräset igen och bara få skratta, hoppa och dansa.

Jag kan iallafall gå och känna gräset under fötterna tröstar jag mig med och med det får jag nöja mig så länge.

En dag kommer jag att springa igen och då får alla gräsmattor se upp för då kommer jag farandes.

Jag kan inte försvara mina svagheter, det jag kan göra
är att försöka stärka mina starka sidor för att få lite mer balans.

Detta är inte en dåres försvarstal även om det kan låta så
utan mer en dåres vilje och envishetstal.