till vilken nytta vet jag inte
skrapat ihop dem alla
minnesbilder av
och med dig

varsamt men med
skälvande händer
komprimerat till en skärva
svart granit

har hängt dig i
silverkedja
ömt pendlar du
mellan skarpa skuldror

gömd för omvärlden
ständigt lätt
kvävande -
din konstanta härvaro