Ibland verkar världen med dig så långt borta
Kanske är det vinterns mörker som skapar det
eller är det känslan av att detta kan vara slutet?
vi faller på ett sätt som jag inte gillar.


Du sa en gång att det var för att vi ska lära oss att resa oss igen,
Jag förstod dig då
Men inte nu längre
Jag faller och faller
medan du står där uppe och tittar ner..

Allt är tyst och inget kan röra mig.

Med pansar byggd av mod kliver jag ut i tomheten.
Samma enkla rutin varje gång.
Om vinden kunde vända och fylla mina segel.
Då tar jag avfärd av mitt ego.


Marken som jag står på är kall och frusen.
Står jag still för länge fryser jag fast.
Går jag i en cirkel kanske jag inte fastnar,
Men jag kommer heller ingenstans.



Kan du förstå

Hur det känns,
När maktlösheten krossar allt
När tårarna kommer
När skriken ekar.