Osäkerhetens röst
är min livs törst ,

Jag går och går ,
men det känns som jag stilla står.

Jag andas och andas ,
men det känns ändå som jag klandras.

Jag tänker och tänker ,
tårar på mina kinder blänker.

Jag pratar och pratar ,
men alltid nån mig ratar.

Jag ger och ger ,
men alla problem tycks bara bli fler.

Jag känner och känner ,
men i mitt bröst det bränner.



Jag har gått så många mil ,
min hals känns som en raspfil.

Jag har tänkt så många tankar ,
alla tårar har gjort så mitt huvud bankar.

Jag har pratat många gånger ,
men allt jag gett har gett mig ånger.

Jag har känt så många gånger ,
men i mitt innersta hjärta så är det slut på
alla glädje sånger.

Är det så här livet skall vara ,
hur skall jag då det klara.