Tid är en bristvara. Ibland.
Ibland har man för mycket av den.
Men just nu, dagar som denna, då finns det för lite.
Och klockan går för fort.
Alla denna måsten som tiden stressar oss till.

Om jag kunde så skulle jag slå sönder alla världens ur.
Skulle du stanna hos mig då?
Jag ville så gärna ha dig kvar, precis när du gick ville jag lära känna dig mer.
Försöker vinna kampen om tiden, men som alla andra förlorar jag.
Och nu är du nog mer stressad än nyss.

Tid är relativt.
Nog är det så.