Thåström skriker ur hörlurarna på mig att aldrig släppa in dem
Medan jag torkar tårarna med ditt lakan från min kind
Längtan över att vara någon annan och någon annanstans har alltid vart stor
men nu är den störst
Om inte världen hade vart som den var
Om jag inte hade haft så ont om tid
Då hade jag gett upp denna strid
Jag hade skrikit rakt ut: NU JÄVLAR FÅR DET FAN VARA SLUT!
Men istället kryper jag ihop i sängen
Dörren är låst och musiken stänger ute allt ljud runt omkring
Om jag somnar, så somnar jag...
När jag vaknar, då vaknar jag....
Om jag somnar och aldrig vaknar
Då har inte det så stor betydelse