Jag kom glidande in på ett fjät över hallens hala golv i en galleria mitt i staden och såg allt folket där inne

barnfamiljer, älskande par samt en massa till synes ensamma själar på vilsen jakt efter något att se på och kanske även köpa

där kantades väggarna av ett sammelsurium av butiker och jag gled utmed dem som åkte jag skridskor i svepande o glidande behagfulla rörelser

mitt på golvet stod stånd efter stånd av varor till salu och mellan dem små caféer där förväntansfulla lät sig övertalas och serveras av servitörer och servitriser

plötsligt fick jag som en lättsam sång i huvudet och snurrade runt i en piruett blickandes runt och runt i en virvel av lätta känslors storm

lika lätt och ledigt som en liten fågels flykt sprang en sång ut från mina läppar, ordlös som en från en stum kvinnas mun, ej helt olikt en jojk

människorna runt omkring som frös i tid och rum bara för att efter några sekunder falla in i samma lättjefulla stil som jag själv

där dansade jag och alla människor fram över golvet som en väl korreograferad video med Michael Jackson och hans dansare

där gled vi fram som en enda stor orms väl så smidiga kropp och vi rörde oss till smått himmelska rytmer, dansande på lätta fjät, sjungandes för full hals till en osynlig orkester

det var som att det aldrig skulle ta slut, dansen och följsamheten var en smått perfekt samling av akrobatiska människor, var och en svängandes runt i egen axel och svängandes kassar och väskor eller vad envar nu höll i sin hand

par möttes i var sväng för en härlig kyss, främlingar fattade varandras händer som i hastiga handslag, andra krokade arm och löstes från denna krok, dansen bara fortgick och jag snurrade allt snabbare i takt med sång och musik

så hörde jag genom sången en röst som ljöd så skarpt och vitt, det var som en smärta vilken skar sig väg i mitt stackars sjungande huvud, uppvaknandet var en chock, väckarklockans illvrål var dock intet mot min chock då jag insåg att jag åter vänt från en härlig dröm till blott en solvarm sommardag mitt på blanka lediga förmiddagen, vilken besvikelse