Jag satt på en bar,
i centrala lund
Tiden visade 22.52
Jag försökte finna orden för farväl
ett farväl till den barndom som nu vissnat
Jag såg tågen komma och gå
någonstans satt du
flickan, eller kvinnan, vad vet jag
med korpsvart hår och tankar som hängde
utanför

Du hade lämnat mig
för någon annan,
som stavades
F-r-i-h-e-t
stockholm, söderhavet
jag vet att en pojke född i tvivel inte kan konkurrera med er

Ska jag stoppa dig på flygplatsen
skrika efter nåd,
be er att stänga av ljusen i städerna
och havet att svämma över dessa jävla öar som
kommer smeka dig varm under stjärnklara nätter
jag har inte ork
kan inte se mig själv i spegeln
ögonen drömmer för stort
och du skulle bara se igenom mig
finns inte mycket att se,

jag är genomskinlig

Jag satt på en bar i centrala Lund
20 år, skulle jag bli
men jag hade inget att komma hem till
den stora skulden tyngde mig
och flykten skrek med spruckna läppar
snart viskade jag...bara ett tag till...
kom, kom, kom med mig
F-l-y-k-t-e-n

Jag såg hur natten utanför slukade alla
leenden,
husen kapitulerade in i skuggan
och jag tänkte,
att pojken är snart död
och inte ens en begravning kommer han att få
jag kommer bara sitta här och förlora mig
i natten och se den ljushårige riddaren
som stammade fram sin framtidstro,
och satte allt sitt hopp till drömmen
om F-l-y-k-t-e-n
sväva bort över domkyrkan
och sålla sig till de helgon
med svartmålade ögon

20 år,
förvirrad
och med en längtan som fyller ut
alla tomrum
Hon andades frihet
jag andades nederlag, och såg varje tåg,
varje buss, som en fiende
jag funderade på att ringa,
men det skulle kännas fel
trots allt var min värld döende,
och hennes röst skulle
bara klinga falskt
avlägset kall

Jag reste mig,
tiden visade 00.05
någon trängde sig förbi
är det ledig här
visst
jag tog väskan
pojken var på väg bort
han log genom den tonade rutan
för oss,
nederlagets riddare
han höjde handen
för oss
drömmens dårar
jag önskade honom all lycka
trots allt,
hade han varit en god vän
så vände han sig om,
vingarna syntes under den urtvättade t-shirten
han lyfte, lyfte över stortorget
månen belyste hans tunna kropp,
nästan genomskinlig
någon skrek,
jag vände mig om,
såg längtan fylla tomrummet,
när jag mötte nattens blick
var han borta.
för alltid

Jag försvann ut i natten
20 år och lika fylld av saknad
som förvirring
jag saknade mål eller mening
och du hade tagit
min sista dröm
vid domkyrkan hörde jag hans
stilla sång
jag stod och lyssnade tills tårarna
fyllde i,

sen vände jag allt ryggen
jag fortsatte gå,
och skulle göra så tills
livet kom ikapp mig