Jag har börjat stänga av hjärnan
för kroppen skriker efter något, något som är nytt
något som inte är slentrian

för jag tror att om det fortsätter såhär ett tag till
kanske himlen stänger sig för mig

och kanske öppnar sig asfalten som ett stort gap
bara för att jag inte längre har något här att göra

när jag skriver detta har jag tårar i ögonen
en vän till mig fick mig att fundera över ensamheten
den gapande asfalten är beviset för att den finns
- ensamhet är gapande asfalt för mig

*

och jag har börjat stänga av kroppen
för hjärnan skriker efter något, något som betyder någonting
något som inte är en verklighetsflykt

jag tror att nu när det varit så här ett tag
håller himlen på att stänga sig för mig

och det känns lite som att trycka ner ett blött ansikte i en kudde
jag kvävs