Det är inte varje dag man inser hur lätt det är att dras ner i outhärdlig leda och tristess.
Men när man väl står där på randen till förtvivlans avgrund, då gäller det att hitta ett sätt att hålla sig fast vid den där kanten.
Det är inte svårt att lämna denna sammetssvarta pina, inte heller att falla rakt in i den.
Nej... utmaningen ligger i att stå kvar, rak i ryggen och med huvudet högt.
Att stirra hopplösheten rakt i ansiktet och känna hur man hånler åt dess oförmåga att vinna över en.