Två människor sitter på kanten av ett höghus och för en diskussion medan de äter på varsin mjukglass. Då kan det låta ungefär så som följer.

-Är dålig ekonomi ett handikapp?
-Javisst.
-Så om jag kommer till en restaurang och frågar om den är handikappanpassad och de svarar ’ja’ på den frågan. Så är det alltså okej att gå dit och äta och sedan inte kunna betala för sig?
-Nej, det är det inte.
-Men du sa ju just att dålig ekonomi är ett handikapp. På dig lät det dessutom som att det är någonting självklart.
-Man kan ju inte hårddra allting bara genom att manipulera med orden. Då kan man ju få allting att krackelera, om man bara förvaltar språket på ett just manipulerande och utnyttjande sätt.
-Så det är fel på språket då?
-Alla ’sanningar’ och ’rättigheter’ är bara ’sanningar och rättigheter’ med modifikation.
-Vilket betyder?
-Att man måste kunna diskutera villkoren för detta, dessa saker. Man kan ju inte bara genom att peka på det generella, hävda att en regel automatiskt går att applicera på varje möjligt tillfälle. Att det måste få finnas undantag från regeln.
-När det börjar bli obekvämt för den som har ansvaret så kan man frångå praxis?
-Just så.