LÄMNA STRANDEN---> SPRING!!! UPP PÅ BALKONGERNA......

S P R I N G!!!!!!!!!!!!!!!!!

Nu eskalerar allting mycket fort, vattnet är i hälarna på de undflyende,

som snabbt försöker ta sej in i husen... upp upp i kanske säkerhet.

Så slår den första gigantiska vågen in över stranden.................

100-tals människor dör inom loppet av nån minut..... skriken ljuder.

Overkligt. Hysteriska skrik från de som forsar med i vattenmassorna...

hysteriska skrik från de som försöker att hjälpa men inte förmår..

& måste rädda sej själva............

Redan efter några minuter sänker sej den fruktansvärda tystnaden

ackompanjerad av dånet av nästa våg.... saker, bilar, båtar... allt som

krossas, välts överända..... kaos.


Människor står på balkongerna & bevittnar det makabra skådespelet.

Döda kroppar i vattnet av den andra jätteflodvågen.

Efter en halvtimme drar sej vattnet tillbaka, & det blir tyst förutom

jämret & gråten & skriken från alla skadade & chockade.

Allting är en mardröm fast fullständigt blixtklart i ett segt kaos.

Folk försöker ta sej upp till högre belägen mark, rädda för fler vågor.

Traumatiserade människogrupper sitter tysta & chockade,

oförmögna att ta sej för någonting. Rop hörs efter saknade.

Det är förmiddag i Thailand, Annandag Jul, 2004.

I Tsunamins spår har flera hundratusen människor omkommit.

Det som inte skulle kunna hända, har hänt.