Lycka, som att dansa i den nyfallna snön
det gav du mig.

när jag satt mitt i ingenstans väntade med iver,
Ljud av skrikande däck som flyger fram över en gammal grusväg.

jag saknar ditt fåniga leende när du flyktigt höll mig i dina ögon,
den där kramen som gjorde hela min kropp till din.

Nu känns allt så luddigt...

leendet framstår nu bara som en ansträngd ryckning i dina mungipor.
kramen,
en kall omfamning..

saknaden är fruktansvärd och total..

maten smakar inte längre,
natten bjuder inte till sömn, bara oändlig ångestgråt.

Du var bara min, min, min alldeles egna.

nu är du hennes ?

alla jag älskar dig,
bara tomma ord.

nu vet jag,
tanken gnagde dessförinnan.
gråten dränker mig...

lämna mig inte!

du har blivit mitt liv.