Tänkte på hans mörkbruna lockar som ringlade sig ned för hans öron. Tänkte på hans mörkbruna ögon som blänkte av hemligheter. Tänkte på hans mjuka läppar mot mina. Tänkte på hans hand i min. Tänkte på snöflingorna som föll ner längs adelsgatan. Hur bråttom vi hade. Hur vi frös och var varma på samma gång. Hur vi skrattade. Hur jag halkade runt. Hur han lade sin iskalla hand innanför min jacka. Log. Kysste mej igen. Och igen. Snön föll allt mer. Hans lockar hade blivit prickiga av alla flingor. Hans kinder hade blivit rosiga. Hans ögon var varma. Tiden stod still. Jag ville stanna. Aldrig att det skulle ha ett slut. Aldrig.