Morgonsolen smeker trevande golvet
skapar nya skuggor
men också ljus
Natten har varit lång
men släpper så sakta sitt grepp
sprider ett grådaskigt ljus
där jag ligger
gömd bland nattens kvarvarande skuggor

Håret ligger klibbat fast emot kinden
munnen känns torr och sträv
Morgonens ljus sticker i ögonen
och jag blundar
ännu en stund
Låter ögonen vänja sig
vid det analkande ljuset

Kroppen ömmar
hårt torterad av nattens långa timmar
stel av krampaktiga försök
att mota bort dess järngrepp
om min hals

Nattens mara kastar ännu sin skugga
över ljuset som smeker mitt hår
Men väntan är över

Det är gryning