Är så trött.
Så jävla, satans trött.
Ska inte skylla på dig.
På gudarna.
Stjärnorna.
Himlarna.
Eller på livet.
Jag skyller på mig.
Jag slår kilar mellan mitt hjärta och verkligheten.
Bränner landskap mellan mig och dig.
Orkar aldrig lyfta blicken från den svedda marken.
Ser inte längre hur du ser på mig.
Ropar.
Jag är upptagen.
För trött.
Sjuk.
Patetisk och dum.
I mig själv.
Helvetes jävla självömkan!