Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Fallen ängel (del 4)

Vi promenerade bort till kyrkogården hand i hand."Jag är glad att du inte har förutfattade meningar om mig som de andra i skolan har",sade Jason allvarligt.
Jag nickade.En glimt av sorg i de blå ögonen."Att vara missförstådd måste kännas hemskt",mumlade jag och kunde inte låta bli att smeka den perfekta vita käklinjen.
"Mer än vad du anar."Med en suck lutade han sig mot ett gravmonument."Det är dags att jag berättar för dig vad jag är",sade han med betoning på "vad".Jag satte mig ner på gräset och väntade på att få höra anledningen till att han var den mystiske främlingen."Du kanske har noterat att när jag väl ler så är det aldrig ett brett leende."Tystnad.Jag nickade och då fortsatte den vackra sammetsrösten "Det beror på de här."Med de orden log han för första gången ett stort leende.Huggtänder!Var han..inte kunde väl det stämma?Stred rösterna i mitt medvetande.Han kunde ju vara ute på dagarna."Ja,Jag är en vampyr,"sade han cyniskt åt mitt ansiktes reaktion."Men vampyrer kan väl inte vara ute på dagarna i solljus?",utbrast jag dumt."Den här kan."Sedan visade han mig en ring som han hade på vänstra ringfingret."Den här gör så att jag kan vistas med er vanliga dödliga soliga dagar",förklarade han.Det var en mycket vacker ring med en stor safir i mitten."Wow!"var det enda jag kom på att säga.Tänk att jag hade fått ett sådant stort förtroende.Jag var ännu mer lycklig nu över att mamma hade fått jobb här i New Orleans."Får jag lov att följa dig hem?"De orden kändes egendomligt uråldriga med tanke på hans moderna utstyrsel."Ja visst men det tar minst en timme att gå hem."Mamma hade frågat i morse om hon skulle hämta mig från skolan men då hade jag sagt att jag skulle hem till en kompis.Vad trevligt att du har fått nytt sällskap tyckte mamma."Jag vet hur vi ska kunna ta oss hem till dig fortare än en timme",sade Jason retsamt och innan jag visste ordet av var jag i hans famn och vi flög."Det här var intressant",mumlade jag lite skräckslaget och till svar skrattade han."Var inte orolig.Jag lovar att inte tappa dig."Jag tog ett bättre grepp om hans muskulösa axlar.




Prosa (Novell) av Vampyrens hjärta
Läst 296 gånger och applåderad av 3 personer
Publicerad 2010-01-14 18:03



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

Vampyrens hjärta
Vampyrens hjärta