Sitter här och försöker vara praktfull,
men ordets bemärkelse är full.
Det som lurar bakom dammiga minne och simpla ord är kallet,
kallet efter det vanebildande som skriker i min hals.
Minuten efter är allt ett lugn som förgörs i det nästa, gula
svavel doftande vätskor som kramas ur monster i leden av huvudlösa
systemutvecklare och statsvetare,
frid och frihet leder till minimal producering av ting.
Denna underbara älskvärda ytlighet, man får tårar i ögonen,
så skinande och rent, plasten ger mig rysningar,
alla ytor så viktiga för så många, man blir rörd och tagen av det hela spektaklet.

Mitt jag är som förbytt.

Inget här i världen är som förut.

Mina njurar klappar ihop, mina vener ruttnar, mitt blod koagulerar,
min hjärna förbränns, jag är black out, en hemlös parasit.
Det är min julklapp....vilken är din.