Det snöade igen.jag vände upp mitt ansikte mot himmlen för att ta emot det kalla.Lyckan spred sig till kroppens alla porer.Med ett porlande skratt började jag dansa runt i cirklar.Några kråkor kraxade hest och blickade allvarligt ner på mig som om de undrade vad den märkliga människan gjorde.
Plötsligt blandade sig ett annat ljud med kraxandet.Ett mörkt skratt som var så mycket vackrare.Skulle jag våga ta en titt på främlingen?Rädslan och nyfikenheten slogs och gissa vem som vann.Nyfikenheten så klart.Långsamt blickade jag in i hans ögon.De var blå som en himmel under storm."Jag antar att ni är förtjust i vintervädret?"frågade han med road röst.Jag nickade och log svagt."Inte varje dag man ser en snödans,"fortsatte han och besvarde mitt leende.Det hade en förödande effekt på mina fjärilar i magen som vaknade direkt."Vill du inte göra mig sällskap?"Orden gled ut över tungan innan jag hann stoppa dem.Han höjde på ett blont ögonbryn."Hm..Det var länge sedan jag dansade men jag kan försöka."Rodnande såg jag främlingen komma närmare.1,95 cm mot mina 1,58 cm.Egentligen borde jag väl vara van att de flesta är längre än mig.Min inre röst väste:"Bara du inte kissar på dig i all nervösitet.Det hade varit för pinsamt!"Ibland önskade jag den rösten till ett varmare ställe om ni förstår vad jag menar.Hans hand som på något märkligt sett var lika vit som snön tog tag i min.Brr..Lika kall också."Vad heter du?"Hans mun vinklades i ett snett leende."Erik.Ditt namn?"Med en röst som var lugnare än vad jag kände mig svarade jag "Freja."Med ett förtjust skratt snurrade han mig runt."Döpt efter den gamla asatrons gudinna.Dina föräldrar måste ha god smak."
"Du är intresserad av våra hedniska förfäder antar jag.Har du mycket kunskap om den perioden?"kunde jag inte låta bli att fråga.Han blinkade med ena ögat och svarade hemlighetsfullt "Mer än du anar."Den inre rösten bestämde sig för att dyka upp igen och krävde att jag skulle fråga Erik varför.Det här är något skumt.Han kan vara farlig.Lyssnade jag på mitt samvete?Nej,jag var olydig.