Det pinglade i klockan över dörren. En man kom in genom dörren och butiksinnehavaren såg hastigt upp från sitt arbete han suttit böjd över.
Främlingen tittade vänligt mot honom och frågade med ett litet leende.
-Är ni skomakare?
-Ja, jo, visst.
.Jag har en häst som har samma storlek.
-En häst?
-Javisst. En man är inte bättre än sin häst.
-Men jag är skomakare.
-Ja, ja, jag vet. Det är ju det jag säger. Han drar samma storlek på alla sina skor.
-Alla HANS skor?
-Ja, hans hovar behöver skor. Jag är ingen indian som rider en oskodd häst och utan sadel.
-Inte? Se här, ta den här lappen. Det är namn och adress till en person som ni bör uppsöka genast.
-Åh, är det? Tack skall ni ha. Nu skall jag bara be er att ta itu med det här remtyget, jag lämnar det här och så kommer tillbaka till er... låt säga på lördag, blir det bra?
När mannen öppnade dörren till affären vände han sig om och gav till ett gnäggande skratt. Utifrån gatan besvarade hans häst glatt glädjeutbrottet, som en riktigt kär gammal vän.