Jag är fängslad i tankarnas mörkaste djup, jag är fängslad i mitt eget sinne

Det svider och värker vid det branta stup, som sluttar i mitt sargade minne

Den flod av fruktan som rinner fram, tåras när själen de visar

Där flödar hat, där flödar skam, jag känner hur det plågsamt isar

Jag ryser vid tanken av dunklets styrka, en uppgiven och hopplös känsla

en tomhet som sliter och på själen yrka, som sakta med rädsla den pensla

Ett virus, en ondska, ett oändligt förakt, förpestar mitt sinne med greppande makt

Jag...............

Av: David Blom