Han stod där
Med ett minspel skört som glas
men tillräckligt vasst för att lyckas
skära sönder hjärtat med

Och ord som
genomträngde själen
Och blicken som
frös tid till is

Men i tanken låg vi under stjärnhimlen
Levde i våra känslor
Precis på samma sätt
som vi hade varann förut