Sensommarkvällens prakt var av vackraste modell
Två själv i varsin ton
Två undrande om den andra känner likadant
Ty dessa gick om varann,
Säg varför blev de så?
Säg varför gick vi då?
En tid i gårdagens anda som andas morgondag
Tiden gick och återkom.
De kom en sällsam fråga som sattes på prov
Ett enkelt svar som kom så enkelt
En överänskomelse så enkel och försynt
Ty inga vänner väl veta bättre än så
Att sådan vänskap kan va så rå
På de sätt som man bara önskar de kunde va
På ett sätt som bara du och jag sa
Så försynt och försiktigt
Som blev så förbjudet och mäktigt

Natten blev äldre än ung två vänner som för en natt
Som inte längre finns där de från början satt
Blev de natt och dag och sen inget mer
Försvann vänskapen med ner
Som så föraktelsen alltid sagts
Vänskap blir kvar där den en gång lagts

Jag är besviken