ingen karaktär alls, det är min princip (villkorslöst)

många tror jag är autistisk, vilket förvisso är en rätt logisk förklaring
MEN - de vet fortfarande, _ALLT_ är inhägnat deras empiri - ingen annat existerar, familjen vill inte ha mig här, men om jag går, blir de förtvivlade, men inte p g a. mig, utan på dem själva - de vill nog inget annat än att barbariskt sätta en spikklubba i ryggraden...

MEN, deras biologiska roll härrör djupare....Kanske därför jag stannar kvar?
Kanske jag är lättvindig, drar med mig familjetraditioner, även fast jag inte vill det - men det är väl tanken med biologisk determinism

zZzzzzzzzZZzzzzzzzz