I mörkret, en svensk gillestuga i medelklasstuk.
Värme från eldstaden, brasan på väg att falna. Helt plötsligt är alla lampor släckta.

Ful soffa, brun och orange, säkert från sjuttiotalet. I den hade vi suttit bara några minuter tidigare. Jag, han och hans familj. Hans två systrar och föräldrar.
Vi hade ätit efterätt, fruktsallad och vaniljglass, vi hade skrattat, pratat och lyssnat på musik. Musik hans föräldrar lyssnat på när de var unga. Men nu var vi ensamma. Han och jag. Det bästa jag vet.

Det är han som släckt alla lampor. Tror jag åtminstone.
Lokaliserar honom i mörkret. Och det kan inte gå fort nog nu. Jag begär honom. Måste ha.
Bara sjutton år men jag vet vad åtrå är.
Det vet han också.

Går emot honom, fort. Och han emot mig.
Ställer mig framför honom och jag kan knappt skymta hans konturer i mörkret. Men jag känner honom. Jag känner honom med varenda liten djävla atom i kroppen. Mina tår vill ha honom. Mitt hjärta, mina bröst och mina öron. Varenda del av mig vill att han ska bli jag och jag ska bli han. En enda människa.

Vi rör knappt varandra. Det är bara andetag. Andetag av glödande åtrå. Hela min kropp vibrerar och jag kan knappt hålla inne den lidelse jag känner. Han smeker min hals med sin mjuka underläpp. Hans ögon är slutna. Det vet jag utan att se på honom. Han kan inte leva utan mig.
Lika lite som jag kan leva utan honom.
Till och med hans andetag är vackra. Ja, kanske det vackraste jag vet.

Vi tar varandras händer som så många gånger förr.
Han för våra händer till mitt ansikte, mina kinder. Och sedan kommer kyssen jag väntat så länge på.
Han kysser mig med hela världens kärlek. I hans ögon är jag den vackraste. I hans ögon är jag en gudinna.

När han pressar sina läppar hårdare och hårdare mot mina kan jag inte hålla tillbaks mina inre demoner av åtrå.
Jag tar hans huvud i mina händer, kysser honom våldsamt, drar honom i håret och det första stönet pressar sig över mina läppar, fastän jag försöker att bita ihop. Hans familj på våningen ovan.
Jag sliter av honom den blå collegetröjan, hans vita t-shirt. Och där är den.
Hans vackra, lite taniga tonårsöverkropp.
Han tar tag i mitt linne, drar det över mitt huvud. Lägger sin ansiktshalva mot mitt vänstra bröst och ger i från sig en suck. Jag pressar hans huvud mot mitt bröst. Älskar honom så att det gör ont i kroppen. Aldrig vill jag vara med någon annan än honom.

Försiktigt kysser han mig, och lägger mig ned på heltäckningsmattan. Gillestugan luktar brasa. Mattan är mjuk. Han drar av mina byxor, försöker göra det långsamt men misslyckas. Jag reser mig halvvägs och knäpper upp hans byxknapp, drar ner gylfen och hans jeans. Nu går det inte längre.
Ge dig själv till mig. Din kropp, din själ. Jag ger mig själv till dig.
Och som så många gånger förr. Är vi en.