Som ett flarn av aska dansade jag vit och virvlande, varm och upplyst, ovanför elden... upp och ner i min gråvita tunna skepnad... ur elden, men sedan ovan, längtande till hettan, tillbaks ner i glöden.... ibland nära att sjunka ner, men alldrig helt, alltid upplyft av en kall vind igen...

Dansande min virvlande mjuka dans tills jag till slut bärs ut, av en kastvind, utanför eldstaden för att krossas mot det kalla golvet...

ville vara som snö.... fick i alla fall vara mjuk och dansande... aldrig landa på din axel men ibland, i rätt ljus... varm och nästan vit........