vi stod på stallbron

utsikt mot tre kronor

stod i gitarrmusik

vi såg flickor, sköna som legender

vi stod där som publik

septemberkylan

kunde inte riktigt

göra sig gällande

som anonyma

tillvarons turister

glömde vi allt gnällande

en kväll i nordens

lockande venedig

Gud bjöd oss barn på fest

jag fylls utav tacksägelse

och tackar för

jag fick bli hedersgäst

stockholm tar mig

jämt med storm

för hennes tjusning är enorm

min endorfin

men vem ger livet

sann substans?

jag är så glad att jag är Hans

i euforin

LARZ GUSTAFSSON    7/9 2009