mitt rum är instängt
ventilationen går bort sig mest hela
tiden och trots dygnetrunt-öppet
fönster luktar det alltid för få syre-
molekyler och damm
det finns ett spindelnät i hörnet
(det vid garderoben)
det har vuxit i flera månader men
de få gånger jag städar glömmer
jag alltid att ta bort
dessutom är jag inte spindelrädd


och jag skriver dagbok, fast mest
på kvällarna och den har inget hänglås
och den är inte rosa med enhörning
men jag skriver i den
varje dag
mest är det en kvarleva från
psykologtiden och varje dag är viktig
räkna de bra sakerna glöm inte
låt inte mörkret ta över och på
något sätt översatte jag det till
10 minuters ”idag har jag ätit
köttbullar och spelat yatzy”
varje kväll
(jag saknar johan jag saknar samtal utan krav
jag saknar burger king varje onsdag innan
sjukhuset jag saknar saknar jag trodde aldrig
jag skulle sakna det)


jag gör listor också
och tankekartor
ge mig papper och färgglada pennor
och jag skapar
(organiserar strukturerar kontrollerar KONTROLL är allt)
mitt liv i fina formuleringar och förklarande
pilar
för det är ju viktigt att skriva ner
så att man liksom vet vart man
ska vad man känner vad man tänker
etc
jag tror att jag tänker att det ska göra
livet lättare men för det mesta
känns det mest som extra kilon i en
redan lite för tung ryggsäck


jag har 35 vänner på facebook
och vägrar bestämt quizen
och applikationerna och intalar
mig att det är för att jag har
bättre saker för mig sen
försvinner helgen i internetkoma
och illusionerna krackelerar du
har 240 vänner och din fritid
är full av aktiviteter och
kompisfika på stan och jag
är feg feg feg rädd för livet
och även när jag tror att jag
vågar så gör jag ingenting det
kommer aldrig ta slut nu får
det vara nog med blåheter


varmvatten finns inte heller har inte
funnits sen i fredags kanske
borde man klara sig utan men
dusch i hyperventilation och
efterföljande benfrusenhet är aldrig
särskilt attraktivt


det finns ganska många saker i det
här huset som är lite trasiga


jag kanske borde skriva om d vill
jag skriva om d? kanske vore det
mer passande att skriva om a
(i alla fall om viktighet bedöms
procentuellt efter upptagen tankeförmåga)
fast bortrövade telefoner gav
oss båda en bra anledning
att bryta kontakten, tillfälligtvis
och d finns ibland eller kanske
alltid men oftast som frågetecken
eller nej för jag vet nog egentligen
vad som är det bästa det är
bara de där fredagsfilmkvällarna
då det vore så fint med värmande
armar och de där soluppgångsmorgnarna
då jag är så vacker och någon borde
tala om det för mig


jag äter upp mina fingrar
det gör jag alltid mer eller
mindre men nu är det värre
än det varit på länge och
händerna göms alltid för
omgivande ögon
(fast ibland tänker jag att om detta
är min självdestruktivitet så låt det
blöda)


ögonlocken börjar göra sig påminda och
huvudet vilar mot intilliggande vägg
och klockan har inte ens passerat
midnatt vad är det för fel på
mig egentligen? nancy sinatra
sjunger i mig och bang bang
my baby shot me down


min papperskorg är full svämmar
över behöver tömmas det är
chipspåsar godispapper medicin-
förpackningar icakvitton
och jag känner mig som en
person värdig en privatdetektiv
(dekdektiv ditektiv deketiv deklaration)












och min syster är bättre än mig
på allting