Pack och far, bort långt långt,
långa vägar vi åker, bort, bort ifrån varandra,
dagarna går, bort man kommer då,
iväg och möter, andra som man knappt känner.

Men er, er kände jag, både som goda och onda,
stora och små, länge men väl,
bort jag kommer, längre ifrån er,
ju längre saknar jag er, den gammla goda tiden,
då man gick i skolan, när man var ensam,
så fanns ni där, där med ett gott leende på läpparna.

Personer som finns djup inne i ens hjärtat,
Personer som man aldrig kommer att glömma bort,
Personer som man inte vill förlora.

Bara att se dom, höra dom, prata med dom,
får en att tänka till baka hur det var förr,
den gammla goda tiden, när man var tillsammans varje dag,
då man sågs på rasterna, lektionerna och fritiden,
då man hade kul, skrattade och flummade med varandra.

Men akk, den tiden är över, inte helt och hållet,
men nästan, tiderna förendras, man växer,
man växer sig vuxen, man kommer till
andra platser,
andra människor,
andra kulturer.

Man förändras, men hjärtat är de samma,
hjärtat pumpar, blod, liv och känslor,
Att känna är något stort,
Att leva är något stort,



Att läsa är något stort.