Sju steg från min egna dörr,
jag knackar på, precis som förr.

Lite försynt tittar jag in och ler
Glädjs över vad jag ser.

Små lätta steg fram till sängkanten
Försöker öppna samtalet om 'du vet hon tanten!?'

Vi skrattar, precis som förr
Jag hade det bästa, sju steg från min dörr.

Men de som varit,
är annat sen han farit.

Några veckor där,
Äntligen tillbaka här.

Drar mig för att fråga.
Tvekar, men jag måste våga.



Ibland undrar jag bara
'är det dags att ge upp och bara låta vara?'



Jag kommer dit, sen snubblar orden till.
Hur berättar jag hur mycket jag vill?

Att han är allt jag någonsin önskat ha,
få vara nära och bara vá


Orden kommer, ett slutligt ord med frågetecken.
Ett så norrländsk ord även med utroppstecken.

Nå!?
(Kommer jag någonsin få)

Hur kan det bli som förr
Jag hade det bästa, sju steg från min dörr.