Vill jag?
Eller e de bara vad min nära vill att jag ska vilja?

Jag trodde jag hade glömt och lagt de bakom mig.
Men ibland tror jag bara att de va gömda känslor,
som i svårhet sårhet glömda?

Önskar jag kunde tillbaka tiden vrida, så jag kunde göra allt
ogjort, så inte skiten ska svida!

Men allt går runt som en cirkel och tillbaka får man.
Spelar ingen roll fall jag säger förlåt...
Mina känslor handlade inte om han!!

Varför är det så svårt att kämpa för livet?
Jag tar ju inte ens allt för givet.

Låter klockan ticka..
sitter här hemma önskar jag inte var denna flicka!