Fred steg upp och körde händerna i byxfickorna.
”Ni börjar gå mig på nerverna...”
”Jag kunde ha skjutit er mr. Nietzsche”
”Ni kunde ju ha försökt...”
Han tittade bort från henne, bortåt gatan.
Hon var inte nöjd
”Jag är inte så korkad som ni tror.”
”Han var tjallare åt snuten och lurade dom han tjallade åt.”
”Två gånger samma dag, förbannade bastard!”
”Och sen blev han skjuten av nån jävla lus...”
ett milt duggregn/ett regn som passade att tänka i/hennes hand
smekte sakta min kind/”jag vet precis hur du känner”/”det finns
lösningar på allt”/”Han var bara död...jag vet inte...”/

”Han hatar dig, inte sant?”
”Jo, men en gång var vi vänner...”
Hon hängde med huvudet och brast i gråt.

Jag har
all tid i världen,
det lönar sig...