Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Likt en blåmussla, sluten för vattnet

Mörkret sluter sig likt
en blåmusslas skal
utanför fönstret

glipan blir mindre och mindre
ljuser får svårare att komma in

snart kastas rummet
och dess innandöme
omkring i det stormande vattnet

i stormens öga
är det som lugnast
men utomståendes häftiga
vindar håller mig hela tiden därifrån.

samtidigt som det hårda skalet
skyddar blir det också
en isolering
en ogenomtränglig bubbla
som endast kan krossas
utifrån


Fri vers av Marie Englund
Läst 271 gånger och applåderad av 1 personer
Publicerad 2010-04-04 20:40



Bookmark and Share

    ej medlem längre
Blåmusselskal. Kan visserligen vara ett skydd för det mjuka innandömet, man kan lika gärna vara som ett Fängelse. Ibland kan också mörkret utgöra någon slags paradoxal trygghet, men när ljuset inte kommer in på länge så leder det tyvärr ofta till ensamhet och förtvining. Och man blir rädd för att lämna det gamla och invanda. Kanske rädd för att Leva. Men den ogenomträngliga bubblan behöver inte Krossas utifrån. Ibland räcker det med att värma skalet en smula för att det ska våga öppna sig av sig självt. Stilla vatten. Stilla liv. Bara ett försiktigt och varsamt knackande på dörren som frågar om det är någon hemma...Men dock vet jag tyvärr bara alltför väl hur det är att leva i bubblan och inte komma ut ur sig själv. Man hittar liksom inte uttrycket.
2010-04-04
  > Nästa text
< Föregående

Marie Englund