Jag har dödat barnet till en idé jag fick i januari månad år tjugohundratre. Idén hann knappt se dagens ljus förrän jag drämde till den med näven. Men den landade mjukt, det låg en ostmacka under. Så näven klarade sig, men idén den dog. Det var mest hjärtat i mitt självförtroende som tog stryk. Men som detta var om morgonen, lagade jag en god frukost bestående av havregrynsgröt. Sålunda blidkade jag mitt sargade själv och hindrade det från att gå ut och sätta sig i en kanske mer än blott och tänkt snödriva samt gråta högljutt.

Den som har kassen full av lik bör snarast gå med den till körgårn (livsmedelsaffären) om man inte vill känna sig som helt pantad. Idén jag fick handlade om just den hanteringen. Den föddes i gryningen då jag steg upp, följde mig till köksregionen, bara för att blott några minuter senare verka såsom helt dödfödd. Jag ändade dess liv medan tid var så jag slapp se den självdö.i fasansfulla dödsryckningar. I stilla betraktelse av mina ögon blå. Med tårar i dessa ögon sjöng jag stolt en hymn till dess raska frånfälle. Ostmackan gav jag till en fattig. Medan jag ännu mumsade på dess rester bryggde jag mig en kopp te, så sant som jag heter Petra Kvarstad.

Den som sitter sig igenom hela föreställningen får tvåhundra pistoler* samt ett kvitto som bevis på sin närvaro, då de går ut när vaktmästaren åter låst upp dörrarna till teatersalongen. Monologen jag just föredragit för dig, kära vän, avslutar varje dags föreställning om att även amatörer helt självsvåldigt förmår att hålla monolog. Teatern jag hyrt för detta ändamål är intakt i sin helhet. Att annonsera för att få amatörer till att komma och läsa sina alster såväl innantill som utantill, var svårt. Det var min formulering det föll på, enligt redaktören för bladet annonsen skulle in i. Men uppslutningen blev större än jag mäktat veta, förstå det den som kan. Folk kommer från hela staden, må du tro. Ja, från hela landet faktiskt och de betalar bara en snål avgift á 500 pistoler, för att få stå på scen o bräka fram sitt budskap.


*En gammal valuta från samma tid som de tre musketörerna, med D’Artagnan i spetsen, drogo sina svärd för kung och fosterland.