Det är över nu.
Tiden tog slut
och det var dags att gå.
Men jag kommer aldrig glömma vår tid tillsammans.
Minnena är ännu färska,
och jag ska bevara dem väl,
gömma undan dem där de aldrig tappas bort.
Ty det var en tid av lycka, glädje.
Självklart hade vi våra moln.
Men vi visste att solen alltid sken igenom,
vad än hände.
Jag är fortfarande trasig,
vårt avsked skar för djupt.
Men minnet av ditt leende i solen
har fastnat på min näthinna.

Det är sedan länge över.
Vi levde vår dröm,
men tiden rann ut i sanden,
och det var dags att säga farväl.
Men jag kommer ännu ihåg våra dagar tillsammans.
Drömmarna vi hade,
allting var en ny möjlighet.
Minnena lyser ännu varmt i mitt huvud,
som tusen strålande solar hittar de sin väg tillbaka.
Jag har nu läkt och är hel igen,
jag lever ett annat liv.
Men bilden av ditt leende i solen,
sitter fortfarande på min näthinna.