Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Orden hon skulle bära med sig resten av livet


Ibland tänker jag att det skulle vara bättre om jag bara hoppade i kanalen...

Elva trodde inte att hon hade hört rätt, ville han verkligen ta livet av sig?



Återigen tröstade tonårsdottern sin pappa, sa att allt skulle bli bra.

Men du har ju mig, räcker inte det?









Nej.

Knytnävsslag i magen.




Hur skulle hon kunna göra honom lycklig om hennes existens inte var nog?












Något av det jobbigaste med orden han yttrat under åren, var att Elva inte visste om han ångrade dem.






Men det fanns något som var ännu värre.



Hon visste inte ens om han mindes dem.




Prosa (100-ordare) av elva12
Läst 212 gånger och applåderad av 5 personer
Publicerad 2010-05-14 13:51



Bookmark and Share


  Susie Blomqvist Simu (poetry in motion)
Sorgligt vackert.
2010-05-14

  frostblomma
Vad fint skrivet. Sorgligt.
2010-05-14
  > Nästa text
< Föregående

elva12
elva12