det är otroligt, vad man intalar sig själv
och hur mitt humör kan svänga snabbare än den amerikanska börsen 1929
jag går från knähund till fähund, från din älskare och slav
till din nemesis
en mörk och regnig dag
som om bristen på uv-strålning sätter mina hormoner i obalans

och man kan tydligen inte knarka bort just de hjärnceller som lagrar minnet av henne
(inte för att jag inte försökt)
och de känslor som etanolen skulle döva förstärks
mitt liv kretsar kring sprit och cigaretter

du kan se hur denna spillra till människa försöker resa sig ur rännstenen en söndagsmorgon
du kan följa mina blodiga fotspår hem

du kan se, och du kan röra
du kan ta på mig, men du kan aldrig beröra
min sinnesnärvaro är för alltid
förvriden