inte som nu när jag kan slänga mig i armarna på en vän

ligga på sniskan på en stol på café i ett knä

och stanna länge

utan ord

stå mitt i en folkmassa på stan och hållas om i en halvtimme

utan att bry sig om något annat än just detta

vi gör nedstamp i tioåren som gått sen sist

hittar gamla skratt och gamla drömmar

och under en lunch och en kaffe

börjar vi närma oss våra

idag