du håller min hand
medan jag faller
ska jag skratta eller gråta
jag vill bara förlåta

vill att du ska förstå
att jag vill att vi ska pågå
och inte varsin väg gå

och någonstans
är jag beredd på att möta
det som gör mig rädd

men livets väg
leder inte alltid rätt
känslan är äkta
men det är bättre att fly
än illa fäkta

leende ögon lyssnar
med uppenbart intresse
människor i sitt esse

tonlägen som krockar
känslor som lockar
efter en kväll som blivit
alldeles för lång
som gjort hjärnan trång

och längs med min hemgång
gråter jag ut min sorgesång