blod, tårar och surt regn möttes på min tunga
det smakade storstad, det smakade helg
då, där jag låg på trottoaren, söndersupen, sorglig
men ett skratt nådde fram genom mina spruckna läppar
när jag fann ironin i att det här var vad andra kallar kärlek

och att det här var resultatet av det jag en gång kallat lycka

allt som har en början har ett slut, jag borde ha fattat.
jag borde ha fattat


jag sårade dig och du skadade mig, men porslinet som fick vingar var ingenting mot dina ord

du rev djupa sår i mig den kvällen

jag har tagit på mig machohatten och gått vidare, kallat dig för jävla hora och alla fula ord som finns, men jag lurar inte mig själv

jag låg på trottoaren och mumlade ditt namn

då, nu

och jag drar inga slutsatser i mitt melankoliska mumlande
jag bara konstaterar

jag bara konstaterar