Det börjar så enkelt.

Som en hoppfull storm, svepande

det kurrar nästan i dess mage

som i min.

Du är som ögat i dess mitt

skapar vibrationer i mitt inre.

Jag följer dem, berusas av ilningarna ditt namn ger mig.

som stormen.

Träden utanför mitt igenimmade fönster böjer sig mjukt

löven rör sig av andetagen, en dans i en vindfri blåst.

Som dina andetag, mot min hals.

Jag följer dem med blicken, böjer mig; och följer med.

samma rörelse, som i stormen.

Samma blankögda dans.

Jag ryser igen, precis som av ditt namn

mot mina läppar.

Som träden darrar jag i en osynlig vind.

Böjer mig mot din stam.

Den drar förbi, stormen.

Allt blir stilla, nästan livlöst.

Precis som jag, utan ditt namn.

Utan vinden.