det ljusnar över ängarna

men skymmer över jorden

där kärleken till pengarna

där rovdriften och morden

förvandlat alltihop till ett

globalt mentalsjukhus

små sommarmoln har sorgkant

fastän kvällen är så ljus

bekymmerslösa sommarbarn

jag ser er från balkongen

hur länga ska ni kunna hålla

orons mara stången?

när tränger det där allvarey

från nyhetsreportagen

in i ert glada barndomsland

och skaver under pagen?

i denna ljuva sommartid

som dagens nordbo njuter

så har vi väl nån form av frid

- här finns ej nån som skjuter... -

men under all vår solbränna

är vi dock ganska bleka

visst gör det ont mitt i vår brist

om blott vi vågar tveka

LARZ GUSTAFSSON   17/62 2010