I höstrum lyser de gula löven
Upp en vardagsmissär
I dina kvarter har vintertidtabellen inte börjat gälla
Trots att temperaturen börjat falla
och dina röda äppelkinder möts av en
sen middagssol som knappt når över taken

En kaffe, i kall hand
Betraktar på håll
Rädd förstöra det sköra ögonblick då blickar möts

Minus blir till plus
Frusen kropp kokar
När glödande blick fångar sitt byte

Luft fylls av vitparfym
Samtidigt som en lila halsduk
tar min plats omkring din hals

I toner av domkyrksklockor
Är väntans tider över
och i ett brus av känslor
försvinner än en gång